Six Degrees Of Separation - The script
1 You think the worst is a broken heart.
Whats gonna kill you is the 2 part.
And the 3 is when your world splits down the middle.
4 YOU GONNA THINK THAT YOU FIXED YORSELF.
5 YOU SEE THEM OUT WITH SOMEONE ELSE....
Det sjätte steget tänker jag inte skriva för det stämmer inte på mig.. Men oj vad jag måste ha lurat mig själv de senaste veckorna för det här var ju inte okej nånstans.
SKAKIG
Vilken mysig morgon det blev.. Eller inte? Okej att jag klarat mig helt bra ett tag nu. Men kul det är att gå in på hans feja (jag får skylla mig själv som gör det) med en ny bild av honom och hans "flickvän" och in a relationship. Haha. Fint att han suttit och skrivit alla de där sakerna till mig nån dag innan hon kom ner. Vad skulle han gjort om jag bara okej vi blir tillsammans igen. Vilket skämt till människa. Det går snabbt i svängarna här. Hur gammal är hon? 18 eller? Och han är säkert "23" då. Nej den så kallade mannen är inte värd vatten... Lika mycket som hans sönderrivna kläder i soptunnan. Patetiskt! Och lika patetisk är jag som sitter här och blir ledsen över det.
Jag gjorde ett bra försök att vara glad ett tag i alla fall. Synd att jag inte saknar känslor som han gör...
DEPPIG
Varför går tiden så fruktansvärt fort nu för?
Förut har det varit okej, jag har nästan alltid räknat dagarna tills jag skulle ner till Alanya eller han komma hit. Nu är det inget mer sånt och tiden går läskigt fort. Just nu känns det som att jag kommer vakna en morgon och vara 25 och stå på samma ställe som nu...Ena sidan av mig vill att tiden ska gå, en månad fram i alla fall så att hans UT kan gå ut och jag vet att det blir väldigt väldigt svårt för honom att komma hit, medan andra sidan av mig på ett sätt vill att han bara ska komma och stå utanför min dörr och att det kan bli som förut.
Jag antar att det här höstens mörker och kyla som börjar fatta tag i mig inombords och jag börjar känna mig ensam och är rädd för att vara det under de månaderna som är mörka och kalla...
SJUK
Jag försöker fortsätta med min andra tenta nu eftersom jag skulle behöva få en hel del gjort idag. För jag är så jävla smart och spontan nu i livet så jag drar till Tyskland på fredag och kommer hem på måndag (två dagar till tentan då). Smart va? Men fan vad kul det ska bli!! Träffa min älskade Josefine också♥ Jag brukar ändå alltid sitta dagen innan den ska vara inne så jag är inte orolig så.
Jag har tänkt rätt mycket på senaste. Man börjar ju bli "gammal" nu. Snart börjar väl folk gifta sig och skaffa barn. Det har ju en del redan gjort, men nu tänker jag på de vänner som man haft flera, flera år. Typ gymnasievännerna. Vi har känt varandra i sex år. Fem tjejer var vi och nu ses vi ju inte alltför ofta tyvärr. Jag skyller mycket på mig själv. Jag har övergivit allt för Alanya och livet där nere. Om jag kan få någon att tänka till: Tänk på vad ni har hemma och att det kan vara så mycket värre att förlora. Kärleken kanske inte håller för alltid..
I alla fall, vi fem tjejer. Otaliga pojkvänner och heart breaks. Det ska bli spännande att se vilka man hamnar med i slutändan. Fan vad flummigt det blev. Men i alla fall. Nu är jag där jag var för fyra år sen. Singel, ensam. Jag som ALLTID har pojkvän. Fan vad konstigt det är. Folk har bytt killar och hej och hå, men jag har hållt mig till mina två som jag haft en lång lång tid och alltid varit tjejen som har en pojkvän. Nu ska jag vara själv, njuta av lyxen att bara behöva tänka på mig själv. Men om mr right dyker upp är han såklart mer än välkommen in.
~
Tenta ett av två gjord! Gud så skönt, nu kanske jag kan få sova en liten stund så får vi se om jag fortsätter med tenta nummer två sen.
~
~
Dear voice, please come back to me!
IRRITATION OCH SKIT
Just nu är jag så jävla arg och trött på allt skit med min förra kärlek och allt som har med Alanya att göra. Jag förstår att majoriteten som läser denna blogg hittat hit på grund av någon for av anknytning till Turkiet? Jag ber om ursäkt i förväg för mina bittra och hatiska inlägg som kommer att dyka upp här titt som tätt och framförallt nu. Alla människor har fördomar, så är det ju. Mer eller mindre, den som säger något annat ljuger. Vi har det för att människan har ett starkt behov av att kategorisera och sortera för att kunna ordna saker i livet helt enkelt samt för att på ett sätt skydda oss från sånt som är för oss okänt.
Nu ser det här ut som en uppsats i etik eller något liknande ämne, det är inte meningen. Anledningen är för att jag själv försöker att inte vara alltför fördomsfull utan att se människor för vilka de är.
Men det kan jag säga... Jag kommer att ha jävligt svårt att lita på och ha respekt för så kallade Alanyaturkar och ja det gäller säkert folk från andra turistorter också. Den här fina mannen som jag trodde jag skulle dela mitt liv med har alltså försökt få tag på mig nästan dagligen nu under en tid och när jag svarat nu sen helgen då jag fick tillbaka min telefon har det vart en massa sms. "Jag älskar dig, du är nummer 1, vi måste vara tillsammans, jag saknar dig, du kan inte vara lycklig utan mig" and the list goes on.... Det här var allt jag drömde om för någon månad sen. Nu med lite distans till det hela och en klapp på axeln för ett par veckor sen med orden Det är okej att gå vidare har gjort att jag inte riktigt går på det här. När allt kommer omkring är de (och ja nu generaliserar jag vilket man inte ska, men ni fattar) jävligt bra på att manipulera och läskigt bra på att ljuga och säga precis det de vet att du vill höra. Han sitter alltså och säger det här, samtidigt som att han i princip har en ny tjej som verkar ska komma ner vilken dag som helst.. Vid frågor om detta är det bara ignorans som gäller i hundraåttio. PÅ RIKTIGT!?
Sen till råga på allt får jag höra att en av hans bästa vänner (även min vän) suttit och skrivit att de kommer bli så fint par osv, när samma person suttit och snackat om honom och hans familj att de är konstiga. Där dog mitt hopp till sist. På riktigt. Vad är det för människor jag haft runt omkring mig där nere? Har jag dragits till stolpskotten eller?
Det mest jobbiga är att jag känner att folk som jag lärt känna via allt det här med vårt förhållande har på något sätt svårt att ta det här på allvar, att jag faktiskt givit upp och bara är ganska oförstående för mina känslor. Det här är inget som hände över en natt. Jag har legat helt förstörd hela sommaren. Tre månaders sommarlov har gått åt till att plågas i tårar och smärta. Om jag nu för ett par veckor sen bestämde att nu är det nog. Nu är det dags för mig att få försöka hitta lycka i livet igen, då är inte det så farligt va? Det här har varit en enorm separationsångest för mig, inte bara från honom utan från livet där nere och från halva min identitet. Jag visste i början inte vem jag var om jag inte var HANS fästmö.
Men jag förstår verkligen om folk känner att det inte riktigt går att prata med mig om just såna här ämnen för just nu är jag så bitter och har inte mycket positivt att säga. Men det kommer nog gå över. Inom sin tid...
Don't hate on me now..
NÖJD
Idag känner jag mig riktigt förväntansfull på dagen skulle man kunna säga. Det är väl inte av någon speciell anledning utan hör till mitt nya jag. Eller kanske för att gårdagen kändes väldigt bra. Fick först hoppa in och jobba sju till tre. Helt perfekt! Älskar att få komma tillbaka och jobba på mitt gamla jobb (förskolan). Powerwalkade med syrran efter middagen som slutade med lite tjafs som bara vi kan ha, men byttes senare ut mot en massa skratt och dagens höjdpunkt var nog att få skypa med min fina fina vän som bor i Tyskland just nu.
Jag blir så arg på mig själv såhär i efterhand när jag tänker på hur mycket tid och energi jag lagt ner på Turkiet och kärleken där. Jag hade bara ögon och hjärta för det att jag faktiskt glömt eller struntat i några av världens finaste personer som känner mig bäst. Det ångrar jag verkligen. Tur att de funnits kvar ändå.. Får jobba upp det där missade nu.
Jag känner mig så himla lättad nu. Det där förhållandet var inte bra för mig och jag har bara ignorerat och snäst när någon försökt säga något. Nu kan det bara bli bättre!
UTTRÅKAD
Har väl ingenting direkt att säga. Tiden går sjukt fort medan jag trampar på, på livets stig. En liten förkylning har smugit sig på, men hindrade inte mig från en utgång i fredags. Nä jag trivs nog ganska bra med livet för tillfället. Är spänd på vad som ska komma härnäst även om jag försöker vara lite mer i nuet.
Dags att återgå till mitt otroligt roliga söndagsnöje...
GLAD & PIGG
Jag visste att det här skulle hända.. När jag väl släppt honom och börjat känna mig till freds, då skulle det börja. Men synd för honom att jag känner mig jävligt stark och lycklig just nu, så det blir inget tillbaka.
TAYLOR SWIFT - WE ARE NEVER EVER GETTING BACK TOGETHER
TRÖTT
Helgen har varit hektisk och omtumlande på många sätt och vis. Jag tänkte att efter uppbrottet mellan mig och "den förre" så skulle min hjärna få landa lite och ha lite lugn och ro. Men inte.. Överanalysen är igång igen på tusen och inte på grund av honom då!
Faktum är att jag bara dne senaste veckan "kommit över honom" om man någonsin gör det.. Men jag känner att han inte styr hela mitt liv och att jag inte tänker på honom oavbrutet.
Jag känner mig redo för att ge mig ut i världen igen och se vad den har att erbjuda.
Nu börjar ju då istället det andra spelet. Jag som alltid känt att vi spelat ett spel i vårt förhållande, som varit sjukt tärande. Det är ju nu som det börjar, med alla regler och grejer gällande att träffa nya. Shit vad jobbigt.
DAGENS TRÄNING
Äntligen kom jag iväg. Haha. Hoppas jag inte blir sjuk bara för jag vaknade upp lite täppt.
Dagens träning: 45 gym. Lite slow start sådär!tr
FRI
Första dagen i skolan avklarad, kändes bra att vara tillbaka även om jag ville somna efter en halvtimme typ, haha. Efter skolan hängde vi några stycken i vasaparken. Kul att sommaren kom tre månader för sent och att man valde höstkläder imorse. Men men.
Jag har lämnat in min älskling på lagning och jag känner mig sjukt muppig, men hur ska detta gå? Vad gjorde man i livet "pre iphone"? Haha sorgligt...
Lite såhär känner jag just nu och det känns så skönt bara. Känns som att nu kan vad som helst hända och det känns så bra, mycket bättre än jag trodde♥
LÄTTAD
Idag kan jag äntligen andas lite lättare. Det är en dag då inte många minuters tankar har kretsat kring dig och det känns så bra.Kvällen igår var så lyckad och, nu låter det här väldigt drastiskt. Men jag kände att klart någon där ute en dag kommer verkligen uppskatta det värde jag faktiskt har. Sen tror jag ju absolut inte att jag kommer att känna mig såhär varje dag nu framöver, men ändå. En dags semester i hjärnan vad fint det satt!
Imorgon börjar skolan igen, det ser jag fram emot faktiskt!
DUBBELBLÄ
Det här skulle ju bli min nya, braiga månad. Istället känner jag mig blödigare än någonsin och saknar honom mer än jag gjort på länge nu. Fan i mig allt, allt påminner om honom. Spåren av oss och vårt liv finns vart jag mig än vänder. Inte nog med det så hittade jag en video från midsommar 2010 i Alanya som jag fått skickad till mig för längesen. Men just idag skulle jag se den såklart. I den finns han med och gör en sån där "typiskt honom"-grej så man blir alldeles varm i kroppen och sen inser man - nej det där kommer hn aldrig mer göra när jag är med så jag kan skratta och tycka han är lite dum.
FAN.
BLÄ
Varför är människan uppbyggd på detta sätt? Med ett utvecklat tanke och känslocenter. Ibland skulle jag vilja ha en off-knapp. Sådär. Poff nu fanns det inga fler känslor där..
Igår skrev hans kompis till mig, eller ja det är min kompis med. Kompisen sa till mig att det kommer inte finnas nån bättre tjej för min kärlek. Att jag har behandlat honom så bra som man kan. Jag har mina sidor absolut, men vill man byta ut det mot någon annans dåliga sidor? Som man inte vet.. Men han får väl se. Det mest intressanta skulle vara det här med svartsjukan. Jag är väldigt svartsjuk det vet jag och det är inte bra. Men jag har försökt att förklara att av de tjejer jag träffat i Alanya som har sina killar där så är majoriteten nog på min nivå. Men nej då, enligt honom är jag värst i världen.
I alla fall när folk från hans krets eller vad man ska säga säger eller skriver såna saker till mig vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Eller jo, mitt lilla sammanbrott igår berättar väl att jag grät som bara den. Det känns som att alla skulle kunna säga det till mig, men det skulle ju ändå inte spela någon roll om inte HAN känner så. Känns skönt att veta ändå att det finns folk från hans krets som är på min sida, som faktiskt tycker att han är riktigt korkad.
Nej nu ska jag ta och göra nåt vettigt. Ikväll är det fest och jag tänker ha jävligtt kul!
